Att tro eller att inte tro, det är frågan.

Rätten att ansöka om asyl är en grundläggande mänsklig rättighet. I Sverige görs en ansökan om asyl hos Migrationsverket. En individ som gör det trovärdigt att han/hon riskerar förföljelse i sitt hemland på grund av politisk aktivitet, religiös tillhörighet eller tro, kön, sexuell läggning eller andra individuella skäl har rätt att få stanna i Sverige med status som flykting eller alternativ skyddsbehövande.

Asylärenden avgörs individuellt, det vill säga att Migrationsverket gör en bedömning på trovärdigheten av den enskildes lämnade uppgifter. Utöver dessa uppgifter inhämtar Migrationsverket även aktuell information om landet som personen kommer ifrån för att kunna göra trovärdighetsbedömningen.

Den lagstiftning som reglerar asyl och mänskliga rättigheter grundar sig till viss del på svensk nationell rätt, men ännu viktigare är den europeiska rätten eftersom den har företräde gentemot svenska regler. Den kanske viktigaste källan till mänskliga rättigheter i Sverige är den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter (EKMR), som har en katalog med rättigheter som Sverige är skyldiga att skydda med alla medel tillgängliga. FNs flyktingkommissions (UNHCR) handbok är en annan viktig källa för nationella myndigheter att anpassa sig till vid prövning av asyl.

I ett relevant mål där Askari Juristbyrå har agerat ombud, har en asylsökande från Iran haft befogad rädsla för att utsättas för förföljelse eftersom personen konverterat från Islam till Baha’i. Den asylsökande hade få konkreta bevis på att en konvertering ägt rum, vilket är förståeligt med tanke på den risk för förföljelse och omänsklig behandling från myndigheter som är förenat med konvertering från Islam i Iran. Detta är särskilt fallet med konvertering till Bahai, som kraftigt motverkas av den Iranska regeringen och är förbjudet att utöva.

I ett sådant fall där den asylsökande har knapphändig, eller ingen, skriftlig bevisning att föra fram till Migrationsverket blir istället den muntliga bevisningen mycket viktig. Det är asylsökanden själv som har bevisbördan för att uppgifterna i sin muntliga utsago i asylutredning är korrekta och trovärdiga. I en asylutredning av detta slag sker en intervju, där den asylsökande tillsammans med sitt offentliga biträde frågas ut av Migrationsverket om personens tro och konvertering. Det är naturligt att varje person ser olika på sin tro, och har olika sätt att beskriva den. Det kan därför vara svårt för den asylsökande, som aldrig varit delaktig i en asylutredning tidigare, att veta vad det är för typ av uppgifter kring ens tro som Migrationsverket vill veta.

I en asylutredning av detta slag får det offentliga biträdet en viktig roll, eftersom denne har till uppgift att förbereda den asylsökande på hur en asylutredning går till. Det är därför viktigt att det offentliga biträdet genom sitt agerande kan få sin klients tillit, eftersom en asylutredning där traumatiska händelser ska beskrivas och återupplevas ofta kan vara mycket påfrestande för den asylsökande.

I det aktuella fallet kunde den asylsökande tillsammans med juristen Arvand Askari visa för migrationsverket att konverteringen var riktig, trots att det saknades konkret skriftlig bevis. Personen beviljades flyktingstatus på grund av risken för förföljelse i Iran. I ärendet använde det offentliga biträdet även omfattande skriftligt material som bevis för förföljelsen av utövare av Bahai i Iran.

Har du frågor kring hur en asylutredning går till hos Migrationsverket, om hur du går tillväga för att få ett offentligt biträde eller allmänna frågor kring ditt asylärende är Askari Juristbyrå redo att vägleda dig från start till mål. Du är alltid välkommen att kontakta oss. Kontakta AJ – Askari Juristbyrå – Askari Juristbyrå (askarijuristbyra.se)

Läs mer:

Asyl regler- Migrationsverket Asylregler – Migrationsverket

Asyl rätten reglerat i Utlänningslagen, kapitel 4  Utlänningslag (2005:716) Svensk författningssamling 2005:2005:716 t.o.m. SFS 2021:766 – Riksdagen

Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter

https://www.echr.coe.int/documents/convention_eng.pdf